Krokiblogg 2013 04 13, svarta papper. marica

kroki-2013-04-13-8Svart papper och krita – det var länge sedan. De korta ställningarna på 5 sekunder, sedan 20 sekunder jag hinner inte tänka, jag ser efter samma linjer och fläckar som då jag använde kolet, de mörka fläckarna, fördjupningarna, det som tonar  in i skuggan och ut ur ljuset.

-en minuter, tre minuter fem minuter, trevar efter ljusfläckarna. Blir förvirrad över färgspelet i dem, ljusblå, violetta, gulröda, rosa, grönblå … är de ljusare eller mörkare än fältet intill, ligger det utanför eller innanför modellens kropp.

Att följa konventionen och visa modellens kropp fast ljusskuggorna ligger ömsom utanför och innanför kroppen. Det är intressant – så   många frågor, så många möjligheter. Vad ska jag välja?

 

kroki-2013-04-13-5Målar med kritans bredsida och får plötsligt tydlighet i de vita fältens konturer och därmed framträder de svarta linjerna i pappret. Kroppen blir enklare att läsa ut från pappret.

Jag har haft en oskriven regel länge. Att bara teckna de linjer och fläckar av skuggor eller ljus som jag faktiskt ser och inte hjälpa till med att lägga till den linje som jag inte ser men som jag ”vet” modellens kropp skulle kunna teckna mot bakgrunden om ljuset föll annorlunda. Att inte fuska. De senaste gångerna har jag ifrågasatt det lite – varför inte fuska lite och teckna det jag redan vet. Hoppa över bildproblemen som uppstår när jag inte ”får” teckna det jag inte ser.kroki 2013 04 13 26

Det svarta pappret gör mig uppmärksam på värdet av att vara uppmärksam, så mycket mer jag ser. Så många fler möjligheter – även om resultatet för en utomstående betraktare kanske inte säger så mycket.

En tjock bunt med tjocka, lite porösa svarta papper i A3 format fick jag tag i för längesedan på en överskottsförsäljning. Priset var kanske 15:- kg, jag minns inte så noga. När jag sedan letade efter fler – så hittade jag dem att köpa för ca 5:- styck. Dessa A4 kostade ca 400:- för 500 st 80 gr papper i en vanlig kontorsvaruhandel.

Marica

Bookmark the permalink.

2 Comments

  1. Marica!

    Jag har provat den här tekniken för mycket länge sedan, fast med pensel och vit färg. Detta är gräsligt svårt och jag blir djupt impad av att du kan detta också. 😉
    Funderar lite på varför du inte vill ”fuska”. Man ser i 3 dimensioner eftersom man tittar på modellen med två ögon. Men för att det ska bli en bild med djup på ett platt papper måste man väl ändå teckna in skuggor och linjer som inte finns – för att lura ögat att se i 3 dimensioner? Eller är jag ute och seglar … igen?
    Thord

    • Marica Ohlsson

      Tack för kommentar Thord!!! Om jag kan , det är för mycket att säga. Det här med att fuska – titta efter noga om inte du också ser att linjerna uppstår genom skillnaden mellan två färgfält och eller fält med olika grad av ljushet. Om jag tonar in det ljusa fältet (kritan) i det mörka fältet (pappret) eller om jag tonar ut det svarta fältet (kolet) i det ljusa fältet (pappret) är visuellt detsamma men grejen är att jag antingen håller i ett kol eller en krita, dvs jag ska ”göra” antingen de ljusa fälten eller de mörka fälten. Mitt fokus och sättet att hantera mediet jag har i handen blir olika. Problem uppstår när två fält är lika ljusa eller mörka och det som skiljer är färgens kulör och jag inte använder färg. Jag försöker ”bara” teckna fläckarna jag ser. Ibland är de så utdragna att de uppfattas som en linje.
      Marica

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.