Krokibloggar från 2017 09 30 och 2017 10 14 Carl Larsson-gården, marica

Idag den 14:nde oktober var vi 20 personer som kom och ska man räkna med familjen som bestämde sig på plats för att vara med helt spontant så var vi 22. Jättekul! Inför den här gången hade krokin blivit mycket mer marknadsförd, av Carl Larsson-gårdens personal, modell, tecknare (jag hade mailat visitsodradalarna, vilket jag borde gjort för länge sedan) som med en gång lade upp det på sin nätplats! Det betyder väldigt mycket att alla hjälps åt att sprida information om den. Då kan det bli lättare att få uppslutning också för heldagar med modell, som efterfrågades idag. Det tog slut på stolar! (Jag visste inte var man kunde hämta fler. Någon hade sagt sig att ordna det men hon kom inte.) Vi hade diskuterat troligt antal tecknare med vår kontaktperson på Carl Larsson-gården och vi gissade på att det kanske kan komma 20 personer och att det också är rätt lagom många med tanke på ateljéns storlek. Så att vi blev fler var visserligen roligt men synd att inte alla hade plats att sitta. Vi var några som satt på golvet och någon som stod vid sitt medtagna staffli.

Kroki och modellteckning i stora ateljén på Carl Larsson-gården. 2017 09 30

Kroki och modellteckning i stora ateljén på Carl Larsson-gården. 2017 09 30

Ja, det har blivit lite lite krokibloggar gjorda senaste halvåret. Jag ska ta i kapp dem i efterhand. Krokierna jag gjort gör att det är lätt att minnas de olika tillfällena.
Efter vår premiär i ateljén på Carl Larsson-gården 16 september så har vi haft uppföljning och bland annat har vi fått klartecken att få ta en bild av ateljén där vi sitter och tecknar. Så här är vi.

När det gäller mitt tecknande kändes det lite oroligt idag bland annat eftersom jag först inte hittade personal som kunde släppa in oss och vi var sena med att göra iordning lokalen. Jag var en av de som satt på golvet och det innebar ett väldigt vickande upp och ner med hela huvudet vilket gjorde att jag lätt tappade bort mig bland modellens alla linjer, skuggor och ljusfläckar. Det är lättare om jag kan hålla huvudet still och bara rikta om blicken.
Idag använde jag blyertspenna och det var jättelängesen. Det blir inte så svart och kontrastrikt som kol och man behöver vara mer aktiv med handen. Mina intentioner om vad jag skulle ta fasta på skiftade också. Blyertstekniken ger i sig vissa fördelar för att lyfta fram vissa saker… Modellens karaktär fick jag inte riktigt fasta på den här gången…

Krokiblogg 2017 09 30

Gången före, 30 september var vi 11 personer som kom.
Fortfarande får jag inte till tecknandet. Så småningom kommer jag på vad det är jag håller på med. Det är samma problem jag höll på med i våras – att få ihop kroppens och ansiktets detaljeringsgrader. Det är lätt att förlora sig i ansiktets detaljer och uttryck och på grund av det göra det alldeles för stort i förhållande till kroppen.

Men jag har svårt att koncentrera mig. Det är för oroligt för mig. Det var den där mannen i besöksgruppen som ville gå fram och kika runt skärmen på modellen som störde mig, (vid den följande kroki-sessionen 14 oktober så stod en och sträckte sig upp på tå för att kunna kika över). Till det kommer min oro över att någon av tecknarna ska ta ut svängarna för mycket och inte ta tillräcklig hänsyn till att vi sitter i en museal miljö som fordrar att vi är försiktiga.
Det är det där, att behöva oroa mig över hur andra beter sig… det stör min koncentration.

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *