krokiblogg 2018 09 01 marica

Vi är åtta tecknare. Vädret är fint ute, rätt varmt. Vitt papper för min del … och kol. Vid sista posen är det vita pappret slut… så då blir det en svart bild.

Det känns inte bra idag. Det känns som om jag håller på att gå sönder. Tecknandet håller mig samman samtidigt som det gör att jag känner den nästan outhärdliga osäkerhetskänslan så tydligt. Jag undrar om den verkligen är min?

Vår stiliga modell håller huvudet högt.
Vackra långa linjer.

Tyvärr bråttom hem till mina gäster – kanske är det därför jag känner som jag gör. Det är så mycket som jag ska göra denna dag och varje dag under hela nästa vecka – många ”deadlines” och saker som ska göras i ”rätt tid”, saker som bara går att förbereda delvis men inte göra klart.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *