krokiblogg 2018 12 29 Marica

Vi var 25 tecknare idag. Det är verkligen knöligt att använda den platta tuschpennan. Övergången från smal till bred linje har hitintills alltid blivit abrupt. Idag använder jag den grå platta tuschpennan också, med den ser man varje drag. Är man en riktig snitsare så är ju det väldigt användbart. Nu kan jag få med gråskalorna, schatteringarna också och fördjupa genom att dra två gånger på samma ställe. De sista skisserna luddar jag till det lite med den, det går, men det är som om jag söker andra egenskaper hos verktyget istället för att utnyttja de fördelar, skärpan och avslöjandet av varje drag som finns hos det.
Ett tag tänker jag att jag kan teckna ut det grå och sedan fördjupa och förtydliga med det svarta, sedan tänkte jag att det kanske kan vara bättre att göra tvärtom. Problemet är bara att jag måste bestämma mig för när jag är klar med den ena respektive den andra pennan – det tar ju tid att byta- så långt kom jag aldrig. Modellen hann byta ställning innan, men det kanske kan vara ett sätt att teckna. Men, att faktiskt byta till en tuschpenna med mjuk penselliknande topp istället för dessa hårda platta toppar.

L. berättade för mig om en bra övning för den konstnärliga ”blicken” och för att öva upp att kunna tala om bild (konst?). Att dels måla en bild efter någon annans beskrivning av en bild och dels beskriva bilden för någon annan att måla av.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *