Vi var sju som målade och tecknade under helgen i en fantastisk lokal. Anette höll på med sina, som jag kallar det, kroppslandskap. Det är väldigt intressant inte bara att se på dem, utan också att se hennes arbete med dem. Att se alla otroligt variationsrika texturer och färgnyanser växa fram – djup, tyngd, lätthet och rymd. Pär letade efter den mest uttrycksfulla ”linjen” eller ”linjerna”. Lars var fördjupad i sina flytande modeller. Janerik fångade modellen med sitt mycket pregnanta tecknande som går från ljusaste blyerts till djupaste svärta. Jans lätta handlag fångade modellens nätta pose. Annika gick ”back to basics” men experimenterade ändå en hel del med färg och material, bland annat – akvarellpennor.
För min del tog jag oljepastell den här gången. Det var väldigt längesedan jag använde dem, men de var fortfarande rätt ”smöriga” ändå. Första dagen undersökte jag varken den långa posen med några korta krokier eller modellens färger med några färgexperiment.
Det tog jag igen nästa dag. Efter att ha gjort ett par 
krokier och testat fram modellens färger var det lättare att få färgerna att stämma bättre. Det blev lite mindre letande och lite mindre trevande jämfört med dagen innan. Dock krokin ”sitter bättre”, det är lätt att förlora det grundläggande i petandet.
Dessutom – även om jag har en ide´om vad jag vill med bilden, så blir det något helt annat när jag väl håller på med den. Jag förlorar mig lätt i det jag gör.
… eller som Anette sade – det är bråttom – det gäller att bolla med allt på en gång i kaoset – för att förhoppningsvis få till det – man vet inte var man landar.
Lämna ett svar