12 tecknare till Österå bystuga
Vi var tolv som kom till krokin, med en spännande och väldigt rörlig modell. Mycket hände i volymer när hon skiftade i position.
Det är det där med ansikten … det är svårt. Ansiktet, eller platsen där jag som betraktare placerar ansiktet har en tendens att dominera bilden. Antydningarna i bilden till höger tycker jag fungerar bra, de dominerar inte för mycket. Kanske är det för att de hänger ihop med kroppen, eller för att jag inte är mer detaljerad i ansiktet än med övriga delar i bilden? Kanske är det för att linjen mellan kropp och bakgrund runt huvudet är så tydlig? Den lilla knoppen (hårknuten) på huvudet tar upp ögonen?
I vilket fall, modellens rygg är intressant och väldefinierad och nu hade jag Rowneys vita, mjuka, torrpasteller och stompf att arbeta ut det vita med. Pappret var vanligt svart kopieringspapper som det vita stoffet halkade omkring på.
Lämna ett svar