17 tecknare kom.
Under lång tid har jag haft en idé om att måla kroppar i dimma. Alltså att måla så att delar av kropparna framträder ur en ljusrymd, en dimma, men utan en tydlig form, utan bakgrund, utan skuggor och ljusfläckar. Att ändå kunna förmedla känslan av kroppar och kroppslighet.
Efter att ha tecknat den dansande modellen, där rörelsen, kroppens manifestation av det jag kallar den andliga rörelsen, blev så tydlig, så har mitt intresse riktats om något. Ljusfläckarna över kroppen förändrades hela tiden. När jag ser dem så kan jag uppfatta förändringen, minnas och ana och förvänta mig rörelsens fortsättning hos modellen. I nuet, det levande försöker jag fånga ljusfläckarna så att rörelsen anas. Det är fascinerande.
Det är något annat än kroppar i dimma – ett annat angreppssätt?!
Jag tycker att nu händer det något i mitt tecknande. Vid det här krokitillfället, det sista för säsongen här på Dalarnas museum, har jag kunnat ta till mig att använda flera kroppar på pappret och deras spel i förhållande till varandra.
Att jag sett mina medtecknares krokier och studier kan mycket väl påverkat – men att faktiskt lyfta in det under själva tecknandet och göra det beror nog på att jag blev fascinerad av de där ljusfläckarna över den dansande modellen.
För mig är det så att jag inte alltid kan bestämma hur jag ska teckna med min medvetna vilja.
Idag var vi sjutton tecknare som kom.
Lämna ett svar