Nu har jag övergett tuschpennorna, kol är mycket mer direkt och det går att få till graderingar och schatteringar på ett ögonblick. Precisionen går kanske att få till genom att behålla en spets någonstans på kolbiten – och att inte ”kladda” på den i efterhand. Det fordrar en annan teknik, ett annat handhavande, men det är direkt!
Idag när jag kom var det helt fullt i den annars så tomma entrén. Jag fick åla mig fram bland föräldrar och kostymerade unga dansare. Det är dansuppvisning hela dagen. När jag kommer fram till lokalen vi ska vara i som ligger lite avsides är den full med musicerande ungdomar. Jag undrar om de tänkt sitta där hela eftermiddagen och avbröt dem för att fråga hur det låg till. De visste inte. Jag får tag i ”chefen” på telefon (jättebra!) och enligt henne är den bokad för oss, det ska inte vara några problem.
Det visar sig att det inte är, musikanterna troppar av och fördelen är att de inte behöver återställa borden och vi behöver inte plocka undan dem. Allt är frid och fröjd.
Men det dröjer inte länge innan nyfikna små dansare upptäcker oss och tycker att det är jättespännande att kika in. Deras spring och prat stör både modellen och oss så vi hittar några skärmar att sätta upp och försöker täcka för med den rekvisita vi har med oss. Modellen känner sig ändå inte riktigt bekväm, lugnet är rubbat. Blir modellen störd då stör det oss.
Jag försöker koncentrera mig… mitt kropp-ansikte projekt fortgår… men det är svårt att finna ron.
Ska kolla hur många var vi var … även idag var vi på kulturhuset tio14 i Falun
I
Lämna ett svar