20 tecknare kom.
Modellen gör en 360 graders rotation av samma ställning med 8:a stopp. Vitt papper och kol. Jag får plats med 4 ställningar efter varandra på det första liggande vita pappret, de sista två på var sitt … kolet känns obekvämt grovt för de små skisserna, så jag kommer på att jag kan prova tuschpennan. Den har precisionen, men så är det det där med skuggning, skraffering. Det har jag totalt kommit ifrån. Någon svart smal tusch har jag inte med mig.
Jag går upp i storlek med den svarta tuschpennan då den är grövre – se bilden – och kommer på igen att nu fungerar det inte att lägga skugga på stora fält, då hinner modellen ha stått klart, så då kommer kolet tillbaka. Dessutom märker jag att den luktar för mycket även om det är en ”doftfri” tuschpenna.
Kommer på att jag ska försöka teckna smått igen, jag har gett mig i uppgift att kunna dra ner skalan på modellen även om jag sitter nära och även om jag har samma pappersstorlek. (Ja, det verkar påverka vilken storlek jag spontant väljer att ge modellen) Jag letar efter den mjuka blyertspennan och märker att den ger för dålig svärta och letar upp en mer ”kolliknande” penna. Spetsen på den är dock inte vass, så någon skraffering blir det inte nu heller. (P. har en bra teknik för att hålla sina blyerts/grafitstift vassa.)
I pausen glider vi in på hur och vad det är vi (var och en förstås) eftersträvar med vårt övande och vad som ger betalt på konstmarknaden. Jag strävar efter att göra något som kan beröra utan att den som ser det ska behöva ha kännedom om vad som är konstpolitiskt korrekt eller intellektuella konstruktioner. N. talar om vikten av ”den skolade blicken” och tar Banks som exempel. Banks vars grafikblad (eller om det var en litografi? oavsett det, strimlades i upp till 1/3 så fort priset på det klubbades och det fick värdet på hans blad att öka ändå mer. P. invänder och tycker att Banks är övervärderad.
Efteråt och i sällskap därifrån pratade B. om ”Vad tycker ni om att sälja tjänster till Saudi nu när de vill ha hjälp att ställa om sitt samhälle till att bli mer hållbart?”
N. talade om att han tycker det är så konstigt att ingen tar upp det som var, är, så unikt och bra med Sverige – inte ens svenskarna och att det gör honom orolig, ledsen och besviken, ja faktiskt arg. (Vilket är ett kraftuttryck för att komma från N.) Jag har under veckan innan teckningen också tänkt på det där och funderat på att lägga ut det som en fråga på nätet: ”Vad är bra med Sverige?”
Lämna ett svar