Vi var 17 som kom och tecknade, tror jag. Det är nästan tre veckor sedan. Britta stod modell.
Jag fortsätter att titta efter de stora skuggfälten över modellen och hur även de mörka skuggorna löses upp i en mörk bakgrund såsom de ljusa fälten försvinner diffust in i det ljusa. Förenklar. Lägger till det svarta, definierar det ljusa, så gott jag förmår. Oftast hinner jag inte.
Det känns som om bilderna tappar uttryck skärpa nu. Grå och rätt intetsägande och ändå, att gå tillbaka och teckna antingen eller … jag tror inte att jag kan det.
Sedan finns ju skärpan där också, kontrasten bitvis mellan modellen och bakgrunden.
Lämna ett svar