krokiblogg 2022 10 22 maricas

Vi var 28 tecknare idag!

Tidigt ute idag men inte först! Podiet ligger klätt och klart! Idag slår vi på de stora strålkastarna, en från vart håll och hade endast en svag jämn belysning över podiet. Det upplevdes som mjukare av modellen och någon tecknare tyckte att det blev lite platt. Vi drog för det mönstrade och mörka draperiet bakom modellen som då framträdde tydligare.

Fortfarande har jag lite för många olika impulser mot olika fokus i tecknandet. Det får bli som det blir. En stark lust att måla kröp på medan jag höll på och tecknade … Det är väl bra? Modellen är mycket bra med många korta och varierade ställningar … poser.

J. undrade om jag någonsin arbetar vidare med mina krokier. Ja, det har jag gjort någon gång, men det tar emot. Det blir något annat att försöka minnas modellen och så att säga fortsätta på bilden utifrån minnet. Jag vill nog behålla mina skisser som de är, hur skissartade och ibland obegripliga de än är. Det finns en anledning till att jag satte linjen, punkten, den där kolfläcken just där. Jag frågade tillbaka och J. kände på liknande sätt inför att arbeta vidare med dem.

Att måla eller teckna i studio efteråt är något annat. Jag kan ha krokierna som stöd. J. tyckte att det är lättare att att förhålla sig friare i målandet och tecknandet med modellen framför sig än med krokierna och jag håller med om det. Minnet finns där tillsammans med en intention och krokin, det som ska vara ett stöd för minnet av situationen kan bli till en låsning, ett försök att kopiera bilden i högre grad än att minnas det man såg och fastnade för, det jag söker, min intention med det jag målar.
Det ena är inte sämre än det andra, att måla av på plats direkt eller i studio i efterhand, men de är olika.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.