Fnitterattack mot krokin från reporter och ett par äldre damer. marica

Jag fick möjlighet att berätta om kroki och modellteckningen som en påannons i radio. Tyvärr kom det inte att handla så mycket om alla de förmågor man har möjlighet att utveckla som tecknare eller de gamla klassiska anor som modell och krokitecknandet har i konstnärens utbildning och utveckling, utan mer om reporterns förutfattade meningar.
I vilket fall, det kanske ändå var bra, eftersom det finns många som har förutfattade meningar om vad det innebär att teckna modell eller göra krokier. Den bästa boten är att faktiskt gå dit och teckna, det räcker med att göra det en gång.

Han inledde vår eller rättare sagt, hans, frågestund med hur stämningen är i lokalen.

”Väldigt koncentrerad”, sade jag, eftersom den är det. Det är fullkomligt tyst förutom ljuden av raspande, skrapande eller gnisslande ljud av pennor, kritor och kol mot papper – och det skvättande ljudet av penslar som doppas i vatten från våra mer ambitiösa tecknare, målare.

Den ledande frågan från reportern lät inte vänta på sig. (Trodde nog en journalist borde veta bättre?)

  • Så det är inte lite fnittrigt?
  • Nej, inte alls!

Han fortsatte med sitt fiskande men fick slutligen bladet från munnen ”Jamen, det står ju en naken människa där!”
Jag fick lust att kontra med om han brukar få skrattanfall över åsynen av sig själv naken i badrumsspegeln? Jag skulle inte tro det. Men jag sansade mig, tryckte tillbaka retstickan inom mig och tänkte att ja, ja, jag får väl ta hela resonemanget om att det handlar om vilken situation man är i. Dvs precis som att jag klär upp mig till fest, med ”rätt kläder”, så gäller samma sak här. Det är en speciell situation och om han har problem med sin fnittrighet så kan man tänka sig att modellen har nakenkostymen på sig för just det här tillfället.
Jag kan ha en viss förståelse för hur mycket klädkoden påverkar vårt beteende och våra känslor. T.ex. när jag tar på mig mina löparkläder, så kan det kännas “genant” att bara gå och på samma sätt kan det kännas lite genant att springa i full karriär iklädd kappa, promenadskor, scarves och hatt. Jag vet inte om jag skulle reagera så mycket om jag såg någon gå resp. springa i så att säga fel “klädkod”? Tror inte det. Det är nog mest något jag själv känner när jag bryter mot den. Men visst skulle det kännas märkligt om någon sitter påklädd i bastun eller har kläderna på sig när man duschar?

Det har ju aldrig hänt att det kommit någon som sitter och fnittrar. Jag började teckna som fjortonåring och är nu snart femtiofem. Eftersom tecknandet är, förutom en är väldigt givande övning, nödvändigt att öva regelbundet för att behålla och utveckla handlaget, precis som en pianist övar skalor, så brukar jag gå nästan varje gång. Men för någon månad sedan, just vid ett av de tillfällen när jag inte var där, hade ett par äldre damer hittat hit, till krokin. En av våra tecknare som satt framför dem skrev till mig efteråt om deras uppförande, hur störd han blivit av deras fnittrande (och att samordnarna för krokin borde gjort något åt det där). Om jag varit där hade jag nog tagit ”damerna” avsides och försökt förmå dem att inte distrahera varken tecknare eller modell med sitt fnittrande. Vår tecknare hade blivit störd och hoppades att modellen, som är mycket duktig och som jag har hört mycket uppskattande kommentarer om efteråt, inte blivit alltför distraherad och även hon, störd av deras uppförande. Som väl var hade många tecknare pratat och visat modellen sin uppskattning efteråt.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.