2018 10 23
Han sitter på knä i en vit ledig rock. Framför honom ligger ett stort tunt vitt rispapper utlagt. Bläcket är tillrett på urskålad sten. Han sitter med penseln höjd, tyst och koncentrerad. Så, med snabba säkra drag, i vida lediga rörelser målar han tecknet. Hela situationen påminner mig om att teckna kroki; förberedelserna, tystnaden, koncentrationen, ansatsen och snabbheten.
Sedan är det själva tecknet. Förhållningssättet till det som ska tecknas … objektet. I den kinesiska traditionen finns en filosofi utvecklad runt det. Jag funderar på om förhållningssättet har likheter med mitt eget?
Skillnaden är att den som tecknar kroki har en modell framför sig som ska tolkas medan den som tecknar ett kalligrafiskt tecken har sinnebilden eller föreställningen tecknet syftar på att tolka. De kinesiska och även de japanska tecknen är utvecklade ur stiliserade teckningar av verkligheten, hus, människor, skog och så vidare. Bilder eller tecken är också sammansatta för att beskriva det man menar och vill komma åt. En del är tecken för det som inte finns att ta på, till exempel ”sinnebild”. Ja, på samma sätt gör ju vi i svenskan med just ordet ”sinnebild”. Våra tecken är dock tecken av ljud och inte av det synliga.
När han sitter där, koncentrerad framför pappret så har han föreställningen om tecknet i sinnet och själva tecknets utförande. Genom hans sätt att skriva, genom själva utförandet, tolkningen av hur tecknet skrivs, tillförs en ny dimension … antar jag. Jag vet inte så mycket om filosofin bakom. Men det är där likheten med krokitecknandet kan ligga.
För jag förmodar att de stiliserade tecknen någonstans springer ur relationen till den mänskliga kroppen. Att människans är alltings mått även inom kinesisk kultur. Att även en uppväxt i Kina innebär att världen blir begriplig först och främst genom den egna kroppsligheten.
Krokitecknaren kan undersöka och ge uttryck för sin uppfattning av kroppsligheten direkt i mötet med modellen. Det händer att krokier påminner om kinesiska kalligrafiska tecken. Krokierna har i högsta grad med kroppen att göra men tolkningen av kroppens uttryck, blir en tolkning av modellens personlighet, som inte behöver föra tankarna till den konkreta kroppen utan istället till en idé eller en känsla.
På så sätt finns en anknytning mellan kalligrafistens tolkning av sinnebilden om den alltså härrör ur en kroppslig erfarenhet och krokitecknarens tolkning av modellen.
Här är tre nätsajter att se närmare på: >> kalligrafin , >> teckna och måla människor, >> China Online Museum drivs av en privatperson.
Lämna ett svar