Marica har skrivit ett tänkvärt inlägg om vad som är en bra modell. Det har jag också funderat en hel del på. Som modell kan man också reflektera över vad som är en bra och inspirerande grupp av tecknare. Erfarenhetsmässigt vet jag att det kan vara stora skillnader. Jag kan förstås inte uttala mig för alla modeller utan detta är mina egna reflektioner.
Jag är sedan några år medlem i Konstmodellernas yrkesorganisation KYO. Vi är ca 50 verksamma modeller som utbyter erfarenheter, stöttar varandra och tipsar om möjligheter att stå modell runt om i landet. Vi har en skrift som heter Modellinstruktion där råd och tips finns samlade. Där står självklarheter som att man ska vara klar och omklädd i tid, fixa ersättare eller meddela i god tid om man får förhinder. I första meningen under rubriken ”Vad är en bra modell” står ”En bra modell står still”. Det händer allt som oftast att jag väljer poser som efter en tid blir utmanande. En muskel börjar darra och jag funderar på hur störande det är för tecknarna. Borde jag bryta, ursäkta mig och välja en annan pose. Borde jag alltid välja poser som är bekväma och som jag vet att jag klarar utan problem? I stället för att bryta brukar jag göra minimala förändringar, spänna någon närliggande muskel eller förskjuta tyngden mågot. Helt plötsligt händer saker och det som tidigare kändes omöjligt kan nu vara en pose som kan hållas flera minuter till utan problem. Att få kontakt med kroppens signaler när man står still är en helt ny upplevelse för mig som alltid sysslat med idrott i rörelse.
De första gångerna var jag nervös över min egen förmåga men även hur tecknargruppen skulle fungera. Nu har jag lärt mig att en bra grupp är helt fokuserad på vad de ser och hur de ska transformera synintrycken genom handen till pappret. Jag kan känna energin och utmaningen de har i luften. Mina tankar handlar då ofta om vilken som ska bli nästa pose. Vilka tecknare fick en förkortning senast och hur ska jag utmana dem nästa gång för att skapa flyt? Kan en klurig mellanrumsform vara intressant för de som sitter till höger och vad innebär det för de andra tecknarna? Är gruppen bra och jag känner energin är det sällan ett problem att hitta nya poser. Det kan vara fantastisk känsla efter ett stimulerande krokipass för både kropp och själ. En bra grupp låter mig bli en del av deras gemenskap och jag får vara med i pausernas diskussioner. Att få feedback är en gåva. Någon kan berömma och en annan fråga om jag kan göra en specifik pose eller välja längre/kortare tider. Tecknarna i en trygg grupp visar sina teckningar och reflekterar tillsammans över resultatet.
Jag står oftast modell på skolor men har även varit på bildningsförbund samt tecknargrupper i olika konstellationer. Det är viktigt hur läraren uppträder mot mig samt mot klassen. Jag vill ha ett avskilt rum att byta om i, en rymd runt podiet som är min, en dörr som är stängd när lektionen pågår samt tydliga instruktioner om vad som förväntas. Jag tycker om skolor där jag känner mig som en del av den pedagogiska personalen och får delta i lärarrummets diskussioner. Det brukar vara många frågor om hur det känns och hur jag arbetar blandat med beundran över det jobb jag gör. Finns ingen lärare brukar jag ta kommando och styra tider och poser. Någon gång har jag försökt få gruppen att styra mig vilket har resulterat i dålig stämning bland deltagarna när de inte kan komma överens. Det var ingen lyckad erfarenhet.
Hur långa poser vill en modell stå? Det finns nog inget svar på detta och jag gillar variation. De korta poserna är fantastiska och då kan man prova nya saker och utmana kroppen. Att göra en rörelse och stanna upp korta stunder skapar dynamik. Jag har lärt mig att alla poser är jobbiga förr eller senare. Då gäller det att arbeta med hjärnan och hitta olika sätt att flytta gränserna.
Ibland händer det att jag står pass med drapering eller underkläder. Egentligen känns det mer komplicerad och onaturligt än att vara naken. Tecknarna missar kroppens linjer, musklernas form osv. Ibland börjar draperingen glida, jag snor in mig vid byte av pose och det blir störningar på andra sätt.
Detta var lite om hur det är att stå modell och vad jag önskar av gruppen. Finns det någon annan modell som har andra reflektioner eller tecknare som har synpunkter? Kommentera gärna. Modeller är välkomna i gemenskapen hos KYO, se www.kyo.se.
Lämna ett svar