Jan står modell, 10 tecknare kom.
När vi når krönet öppnar sig vyn utöver Siljans mörkblå vatten och strandlinjer. Kullarna, bergen i blåtonande lager bort mot horisonten. Vi är på väg mot Rättvik och det är en varm dag. Det borde vara höst nu, men det är fortfarande sommar. – Det är en fin byggnad de har, säger modellen om Rättviks kulturhus, där det ligger i solen med en grön slänt ner mot ån som rinner ut i Siljan.
Det är den och den är lättåtkomlig, centralt vid deras gågata med parkeringar alldeles intill. Götterian, cafeet snett över har tyvärr precis slagit igen – efteråt går vi istället till före detta Fricks, nu övertaget av Siljans bageri.
Inne möter en kvinna mig och hälsar mig välkommen och säger att de tyvärr inte hittade fläkten. De har haft en, men den har försvunnit. Eftersom jag inte visste om den vikarierande kultursamordnaren hade hunnit ordna fram de saker jag räknat upp (bökiga saker att bära med) när han frågade om vi behöver något mer än själva lokalen – så har jag tagit med mig bland annat en fläkt. Så, ja, det är lugnt, vi har en fläkt med oss. Så synd att han precis hunnit gå innan vi kom, jag skulle gärna vilja tacka honom. Det blir så mycket lättare att ordna kroki om det finns utrustning i lokalen.
Vi går in och det är verkligen mycket bra förberett! Ett litet podie (kunde vara 1x2m istället för ca 1×1) mitt i rummet med en lagom stor rund matta över den och ut över golvet. Mattan är milt turkos med en mjuk lagom hög ludd så tår och fötter syns när man står på den. En stav (som kunde vara lite grövre, så den håller att ta spjärn med och mot – men ändå). En väggklocka och elkablar fram till fläkten. Stolar placerade runt om. Rekvisitan, en helt fantastisk hatt (borde tagit en bild på den) en riktigt kvinnlig prydnad. Nu har vi en manlig modell, så den fick ligga och pryda sin plats istället.
I.M. tecknare till höstens kroki är där och hon visar den för Jan och oss andra – den är ju tecknad under ett av hans pass. I utställningshallen intill har Gabriel Jonsson en utställning med mängder av skulpturer av människor som genom sina kroppsliga gester uttrycker känslor, frågor, stämningar … Väldigt fin och intressant. Vår modell har ofta stått för Gabriel.
När Jan står är det påtagligt hur lång han är. Kraftfulla poser. Poser som fordrar styrka för att hålla.
Idag är jag ändå lite planlös i mitt tecknande – jag kommer att tänka på något R.G.Collingwood skriver i sin självbiografi. Jag har läst om den under sommaren. Collingwood arbetade förutom på universitetet på Oxford även som arkeolog och något som han framhåller som viktigt för att kunna se och upptäcka något så är det att man behöver ha en fråga man ställer sig, vars svar man letar efter. Alltså, när jag ser på modellen, ställa mig en fråga om det jag ser och så att säga leta efter svaret i och genom mitt tecknande.
Inspirerad av I.M. provar jag att gå med pennan och undersöka – men det fungerar inte för mig … det blir bara obegripliga linjer – men det är väl det, något lär jag mig väl under just själva förandet av pennan runt det jag ser.
Idag fick jag tips om att använda vattenlösligt läppstift att teckna med. Jag fick prova det och det var mjukt samtidigt som den gav en bra precision i placeringen av linjen för att sedan använda pensel och vatten för att forma linjen, ytan och valörerna av dem.
Jag har akvarellpennor – men jag använder dem väldigt sällan då jag tycker de är svåra att styra – det blir gärna alltför hårt, för mycket färg. Skulle nog prova ändå.
Lämna ett svar