20 tecknare kom Miss J. står modell och Karin W är krokivärd
Idag känns det riktigt kul att gå, ska testa om aspkolen jag gjorde igårkväll är så smetiga och mjuka att teckna med som jag hoppas på. Testade dem lite imorse och de verkar lovande. Jag gjorde en omgång på sälgkvistar för någon vecka sedan men de blev för hårda och kraschade mot pappret med en rispig och ojämn linje.
De flesta är på plats när jag kliver in i salen, men jag är inte för sen. Miss J. undrar om vi ska ha vit eller mörk bakgrund och om ljuset blir bra … vi skjuter podiet mot väggen och drar bort det mörka draperiet. Starka slagskuggor från modellen tecknar sig. Ja, det kanske fungerar. Det gör det för mig, där jag sitter på högerkanten. För de som sitter på vänstersidan plattar ljuset ut modellen – borde jag tänkt på med tanke på slagskuggans riktning.
Det är bättre än förrförra gången i vilket fall, då var ljuset lite platt för alla.
Ja, kolet är lite smetigt och väldigt svart. Det är bra, men plötsligt blir det lite hårt. Det är nog där jag täljt bort ett öga eller en gren.
Vi är några som fikar efteråt och J.S. berättade att förra gången hon tecknade så testade hon flera olika sätt att göra det på utan att vara så petig med hur resultatet blev och hon tyckte att hon lärde sig så mycket av det och drar sedan en parallell till en studie som gjordes för att undersöka hur skicklighet uppnås (så förstod jag det i vilket fall). En grupp drejare fick i uppgift att göra ett visst antal drejade föremål utan att det var så kinkigt med hur de såg ut. Den andra gruppen skulle göra endast ett föremål men det skulle vara perfekt. ”Högst och mest utbredd” skicklighet uppnåddes i gruppen som gjorde många föremål.
Under en stund framhävde JS att det handlar om att få till den där linjen så att den i sig blir intressant, till något man vill titta på (går det att jämföra med att utveckla en handstil?) där det avtecknade endast blir till en ursäkt för att dra linjerna.
NS avslutade med att skälet till skillnaden mellan grupperna låg i skillnaden mellan deras fokus, om den var inriktad mot process eller resultat och att man kan tänka likadant när det kommer till tecknandet.
N.G-B. associerade till minnets roll i det här och att det i tecknandet är annorlunda, att minnet inte har samma roll. Jämfört med att lära sig matematik eller musik (där tonerna innan måste minnas för att man ska kunna uppfatta en melodi, medan en bild är något man ser i ett ögonblick (men under tecknandet växer ju även bilden fram den ena linjen efter den andra tänker jag) …
Men, tillade jag, jag har ju med mig erfarenheten från alla de tidigare teckningar jag gjort, att de finns med även om det inte är så medvetet … hindrar de mig från att se ”på nytt”, dra linjen, använda pennan på annat sätt?
Men, ordet minne är trubbigt och kan syfta på flera olika slag eller sätt att minnas – Även hur det används eller kommer fram. Så nu började vi prata om lite olika saker – förbi varandra, och det gör ju inget, var och en kan ju ta till sig det som kan vara värdefullt.
Det kan som N.G-B kanske menade bli en vana som ligger som ett hindrande filter när man som tecknare försöker hitta något nytt i det man ser. Men där finns också det här med att lära sig cykla och jag tänker att detsamma gäller att hantera pennan – vad är det man lär sig? Är det en hindrande vana eller en befriande färdighet??? (En av mina bilskollärare föredrog elever som inte lärt sig ”ovanor” som privatist.)
Att teckna efter någon annans påtvingade filter (minne?/förutfattade mening?) kanske kan få mig att upptäcka mina egna som jag inte tänker på.
Men, hur fungerar det då med någon som är polyglott? Som har lätt för att lära många språk – vad är det han eller hon så att säga lätt lär sig, minns?
Att ha en avsikt i det man tecknar ger ”processen” ett mål, att sträva mot. Hur man förhåller sig till det … ja de båda, är avgörande – tänker jag i vilket fall. Tecknandet kan vara ett slags undersökande av det jag ser, hur jag ser och vad det påverkas av.
…. nu kom jag att tänka på att någon (som jag hittat på nätet) verkligen vände sig mot att göra mycket av ”samma” – att det är tråkigt – det är mördande. Det mördar din lust.
Det stämmer, det håller jag med om – men bara om man är uttråkad! Nyckeln är att vara verkligt intresserad. När man är uttråkad, så tar man inte in och är uppmärksam, ser inget nytt. Kan inte förundras. Då blir det efter gamla vanor, det man redan sett och tror sig se. Det handlar om att vara uppmärksam och för att vara uppmärksam så behöver man tycka att det är roligt, intressant, engagerande …
Så, jag måste också nämna – det här med reflexer vi föds med, (till exempel Asymmetrisk tonisk nackreflex (ATNR)) som om de inte försvinner orsakar problem när vi blir äldre med att bland annat lära sig simma, forma ord, hålla pennan …
”… a topic that will be addressed by the director of the UK’s Institute for Neuro-Physiological Psychology (INPP), Sally Goddard Blythe, at a seminar in Tralee, Co Kerry … Entitled “The Secrets of Thriving Children”
https://www.inpp.org.uk/
Ja, nu har jag laddat ner Gimp för att bland annat skanna in bilder.
(Mina gamla Adobe program får jag inte att fungera på min nygamla dator.)
Lämna ett svar