6 tecknare, Miss J. var modell och Marica, det vill säga jag, var krokivärd.
Kallt, blå himmel och gnistrande snö. Vi kommer 25 minuter innan vi ska börja. Det är fint iordninggjort. Stolar är utställda runt en stor matta med en låg tät lugg över ett lågt podie. Färgen påminner om ett vattenbryn längs en vit sandstrand i Karibien eller i något asiatiskt land. På den ligger en liten sköldpadda. Intill lite annan rekvisita till modellen, en hatt, en prickig kudde och lite annat smått och gott. Jag blir glad av att se det.
Det saknas ändå en väggklocka så jag ber om en ute i receptionen. Jag får veta att Jon, kulturstrategen är där och ställer i ordning och mycket riktigt, han kommer in med fika till oss och jag undrar om han kommer in senare och presenterar sig, men jag förekommer honom med att gör det, där och då. (jag är som jag är.) Han visar oss en inbjudan till Kulturmässan 21 mars. En av tecknarna har en idé om öppna målartillfällen (som krokin, fast måleri) som hon vill prata med honom om. Den unga tjejen i receptionen kommer in och hjälper mig hitta en plats att hänga upp klockan på.
Hon använder en fristående vägg, som går att flytta runt och skjuter den på plats.
Så bra, sade jag, den där kan man ju ha användning av vid de tillfällen modellen vill ha en vägg att stå mot.
Vi blir inte så många idag. Lyxigt, säger någon, ”med egen modell”.
Det känns friare idag när jag tecknar och vispar på med kolet över pappret. Modellen inleder med några 30 sekunders poser. I bakhuvudet har jag med mig min senaste idé om att sudda ut linjerna som inte syns – alltså, inte utesluta dem utan teckna dem.
Lämna ett svar