6 tecknare, Marmorflickan står modell och Justine är krokivärd
Det är mycket på gång i sta´n idag! DAK-marknad, Pride-parad, ”Granny goes street”, men vi är ändå 6 tecknare som tagit sig hit på morgonen, till den nya tiden klockan tio, då även museet öppnar.
När vi blir insläppta är modellen redan där och redo. Hur gick det till frågar jag. Jag fick banka på svarade hon och ler.
Det är lättsamt och trevligt. Reflektioner runt tecknandet efteråt när vi visar vad vi gjort – kommer lätt och delas.
Jag har köpt nya tuschpennor – så de testar jag nu. Motstridiga impulser om var fokus ska … kan, läggas kommer hela tiden medan jag håller på. Pennan jag testar är lite bredare, känns klumpig när jag skuggar. Linjerna blir onyanserade.
Modellen är mycket kurvig, tänker henne som ett landskap med former som växer fram, framför och bakom varandra flytande på det plana underlaget. Gravitation. Tanken på gravitation kommer kanske från pratet vid de två Feldenkraisklasser jag varit på under de två senaste veckorna?
Formerna vill jag ska teckna sig rent mot varandra, rena linjer. I strid med det är sökandet efter formen, att känna fram formerna med pennan som undersökande – det blir krafsigt – inga rena linjer utan många. Inte fasta former som ligger still utan rörelser. De rena blocken jag strävar efter är ju inte frysta utan flytande, flyttar sig i förhållande till varandra.
Under sekvensen med poser där modellen använde penna och ritblock som rekvisita – Där blev det självklart att försöka fånga modellens blick mot pappret, hennes fokus och hållningars uttryck. Det var roligt, krokierna blev mer levande, livliga och rörliga.
Men, under tiden växer känslan av missnöje, att pennan inte ger möjlighet att fånga rumsligheten och ljuset … Det är trots allt det jag ändå vill. Fast, det här är ju bara studier, en möjlighet att experimentera och undersöka formerna inför att göra en bild med rumslighet och ljus – de ska ju ändå finnas där – linjerna (kontrasten mellan två olika fälts ljushet) – även om de tecknas ut på annat sätt än genom en fysiskt ritad linje.
Fyra av oss går och fikar på Ploq efteråt … Vi kom att prata om Odd Nerdrum och hans uppror mot ett modernistiskt sätt att måla genom att plocka upp teknik som användes under barocken och också dess estetik, dramatik. Hans målning ”The Murder of Andreas Baader” ser ut som någon av Caravaggios målningar.
N. nämner Magnus av Petersens, förut chef på Moderna museet, hans bok Eklips – konst i en mörk tid (hör till utställningen 2008 med samma namn), där han analyserar samtidskonsten, det moderna projektet och menar att de estetiska ideerna och idealen kommer att bli en parentes i historien när de gamla sätten att måla kommer tillbaka.
Vi får väl se, det har väl inte hänt än.
Ska läsa hans bok. Jag kan tycka att det moderna projektet som väl handlade om att befria den konstnärliga aktiviteten, målandet, ansatserna, har stelnat till nya måsten, hamnat i ett nytt fängelse.
Jag tänker att den konstnärliga friheten nog alltid måste återerövras.
Kommer att tänka på en tanke som väcktes av en föreläsning där ”The Codex Huygens And Leonardo Da Vinci’s Art Theory” presenterades. En föreläsning under ett konstvetenskapligt symposium i samband med Zorn och Bauer utställningen på Zornmuseet i Mora.
En tanke jag inte är färdig med utan bara börjat med att försöka formulera och därför just då höll för mig själv. Men här är den opolerad. Den inleds med föreläsningstext och text som följer med Leonardos Konst teori :
”… Hittade intressanta beskrivningar av skillnaderna i uppfattningen av den konstnärliga processen som dels ett sätt att representera, få ner en inre bild eller att objektivt avbilda det sedda.
Det senare, där matematiska beräkningar så att säga ersätter ögat i perspektivkonstruktionerna, gör sitt intåg under renässansen. Uppfattningen av den mänskliga kroppen har dock svårt att inordna sig i perspektivlärorna – vilket Leonardos målarbok inriktar sig på och är det som gör den unik. Den är dessutom mycket tidig. Han kommer fram till att det fordrar användandet av kurvor istället för den raka linjen och föregriper/förespår kurvlinjär perspektivritning som så att säga uppfanns först under 1960-talet.
Kort och (kanske fel … får gå tillbaka och tänka igenom formuleringen):
Kort uttryckt handlar det för mig om punkter i historien när skillnaden och också medvetenheten om själva det konstnärliga handlandet aktualiseras när verktyg för en mer resultatinriktad syn på konsten utvecklas och därmed bereder vägen för en artificiell (rationell?) syn på världen i stort.
N. berättade även om krokiteckning och konstutbildning i Iran före Ayatollornas tid.
K.W. har gått en målarkurs och vill fördjupa sig i att klippa film. Jag, hamnade alltför mycket bakom skärmen, tillsammans med AI-agenterna … J. som är lärare berättade hur hon bemötte ”nedsättande” språkbruk om andra människor i klassrummet. Modigt, jobbigt och viktigt!
… jag lär mig mycket under våra träffar.
Lämna ett svar