12 tecknare, Marmorflickan är modell och Karin W. är krokivärd
Vi samlas utanför museets ingång i solen, en efter en, museet har inte öppnat än. Någon har gått fram och ryckt i handtaget. Vi går fram och tillbaka framför ingången, redo att gå in. Rätt var det är syns Museivärden i dörren, hon vinkar in oss.
Så bra, klockan har inte hunnit bli tio än, då kanske vi kan hinna börja i tid – klockan tio.
När vi kommit in väntar krokivärden och en tecknare lite oroligt, då ingen dykt upp, förrän vi kommer.
Jag frågar hur hon kom in. Jag ringde på, svarade hon. Så enkelt tänkte jag lite snopet. Finns det en ringklocka? sade jag. Den har jag inte lagt märke till.
Det är bra i vilket fall att vi kan ringa på och bli insläppta lite tidigare.
Klockan på väggen går lite sent och enligt den är det fem minuter kvar. Vi bestämmer att vi går efter klockan på väggen.
Men, vi får hålla koll på tiden ändå, säger någon, så det inte blir som en annan gång, då modellen stod nästan en halvtimme extra. Då var väggklockans minutrar längre. Jag har koll på tiden, ler modellen och pekar på sin mobil.
Vi börjar. Idag går jag tillbaka till kolet. Efter misstaget att ösa ihop alla kol i en hög så har jag sorterat upp dem något igen, i smala och tjocka kol. Jag börjar med ett smalt, för att kunna få till detaljer. Men, det är lite för hårt och ojämnt så det fungerar inte att lägga breda svarta fält med det. Jag tar ett av de tjockare kolen. Stiftet jag får tag i är mjukt och ger bra svärta. Detaljerna blir dock svårare att pricka.
Skulle haft det till de snabba (30 sek) krokierna i början, lägga kolet med bredsidan och dra och vinkla till rätt bredd på linjen/fältet.
Det får bli nästa gång.
Mot slutet av sessionen återkommer tanken på kroppen som landskap, som stora tunga klippblock flytande på ett stilla vatten. Att få fram materialitet och tyngd, rymd. Trots att modellen är nätt.
Vi är några som går och fikar efteråt. G. berättar att han ”vildkampat” längs västkusten, J-E att det nog är färdigbadat för sommaren nu, K. berättar mer om att klippa film, hon använder Adobes premier pro. Låter dyrt.
Vi pratar lite om olika program, att det finns gratisprogram.
Jag berättar om att jag nyss bytt från Adobes designprogram till Gimp i stället och att det är mycket meckigare att hålla på med, att jag måste veta bättre vad jag gör. Vad jag ville säga med det är att det kan vara värt att betala pengarna för ett program som gör det lätt att klippa film, så man inte tappar intresset pga frustration över tekniken … även om jag inte sade det rent ut.
Vi återupptog lite av pratet om renässansens måleri, det var N. som förde det på tal, om hur synen på nakenhet har förändrats. Vad är det som påverkar det? Vi kom en bit på väg i de funderingarna innan vi bröt upp.
Vi får ta upp det igen.
Lämna ett svar