2025 12 03, 11, 14 och 17 publicerat 19 januari (ja, det har tagit tid att sammanställa)
Under mötena och i mejlsvaren i olika konstellationer har J.S., G.S, E.F, N.G-B, J-E.E., M.I., K.W.,J.E., D.P., A.D., B.L., varit med.
Prissättningen våren 2026
Efter diskussioner, överväganden och framtagande av statistik har det landat i
Alternativ 4:
- Samma pris 65 kr till modell på alla orter.
- Oförändrat totalpris 100 kr på Dalarnas museum.
- Totalpris höjs till 80 kr i Smedjebacken och Rättvik genom att pott-pengen 5 kr höjs till 15 kr.
- Garantinivå på 800 kr. (Går jämnt ut vid 12 tecknare för modell och 5 resp 7 tecknare för sajt.)
- överskott i pott kan ge ca 2000 kr/år att använda för att fylla på upp till garantinivå.
Innehållsförteckning
Datum – för möten, mejl och statistik. 2
Mina (Maricas) nya överväganden och en del motargument. 5
arbetsförmedlingskassa och marknadsekonomi 9
Prissättningsmodellen syftar till att … 10
Tecknare ska ha råd att gå ofta och modellen ska ha bra betalt. 10
Prissättningen är enhetlig och förutsägbar, 10
Valfriheten och möjligheten, att kunna gå när man vill och flera modeller och platser ….. 11
Miniminivån som ett medel att fördela modellerna mellan orterna. 11
Ska varje plats och tillfälle bära sig? För vem?. 11
Utskicket med nytt förslag –2025 12 17. 12
Förarbete
Vilka priser vi ska annonsera i vårens program?
Det var min akuta fråga under arbetet med vårens programläggning 2026. Då jag behövde veta vilket pris vi skulle sätta på vårens programaffischer, vad vi skulle annonsera.
Vi behövde sprida det så fort som möjligt.
(Det är jag som har kontakten med grafiker och kultursamordnare och strateger, museivärden på Dalarnas museum.)
Att något behövde göras åt prissättningen och överenskommelsen med modellerna berodde på att pengapotten till att betala modeller och sajt nu var slut.
Bakgrund:
Pengapotten är alla de 5-kronor som samlats och samlas in från var tecknare var gång, avsedd till att täcka kostnaden för sajten modellteckning.se.
Med åren hade det uppstått ett överskott i den. Våren 2024 bestämde vi, då modellerna önskade en garanterad miniminivå, att betala ut en mellanskillnad på upp till 700 kronor.
Våren 2025 tyckte ett par av modellerna att det var för lite och tyckte att 1000 kronor var mer rimligt. Eftersom det var under vårens sista krokitillfälle och om en ändring ska hinna införas innan höstprogrammets affisch skrivs, så tog jag upp det (snabbt eftersom alla var på väg därifrån) under det krokimöte vi i gruppen hade efter krokin. Jag hörde inga direkta protester så jag införde ändringen, kanske lite väl snabbt.
Så hösten 2025, vid sista krokin, är det 65 kronor kvar i potten.
Datum – för möten, mejl och statistik
2 december börjar jag sammanställa statistik antal tecknare och antal kroki och modellteckningstillfällen och på så sätt får jag en överblick på hur många 5-kronor som kommer in.
3 december skickar jag mejl till gruppen och modellerna om prissättningen och ett första förslag från mig. Statistik finns bilagd (dock som excel och det har inte alla, pdf som jag skickade är både svårläst och excel-funktionerna fungerar inte.) – jag lägger det som ett googledoc.dokument och delar.
9 -10 december fortsätter jag med att hitta fler argument, kompletterar statistiken och fortsätter med att skriva på prissättningen, beaktar synpunkter och argument från gruppen och modellerna som jag fått från mejlen.
11 december har jag sammankallat ett krokimöte.
Dock endast K.W, J-E och jag som kan närvara. Fattar beslut (igen lite forcerat). Då vet jag ju inte att vi kommer att bli fler som träffas efter krokin på söndag – då vi tar upp det igen.
14 december blir det ett möte i samband med fika efter krokin, M.I., E.F., J.S., K.W., G.S. är med och vi fortsätter med att prata om prissättningen. Vi kommer fram till några beslut. Men de är inte alla enhälliga.
15 december har jag funderat mer över prissättningen under natten.
17 december gör jag ett mejlutskick till gruppen med 4 alternativ som jag ber dem välja mellan. Får svar från två av dem.
Förslag
Jag har föreslagit att höja kostnaden för tecknarna till 70 (till modell)+15 (till sajt och fördelning). Det har jag skickat ut på typ remiss. Här är synpunkter och kommentarer.
Argument och synpunkter
Det har resulterat i följande argument hitintills från tecknarna och modellerna:
- Arbets- och tidskrävande att hålla koll på statistik och marknadsläge för prissättning. För mycket administration?
- ”Jag tycker att principen ni använder att modellen ska få en minimiersättning är bra men det medför ju att någon (=du) regelbundet måste kolla ekonomin, statistiken och räkna för att kunna fatta beslut om ersättning och avgift.
- Ersättningsnivå?
- Att sänka modellernas ersättning för att kompensera för den negativa trenden tycker jag är acceptabel eftersom nivån ändå är väldigt bra. När jag tittar i listan på löner som KYO medlemmar rapporterat in ligger lönerna ofta runt 200 kr/timme men några nedslag på 300 kr finns också. Med timme menar jag 45 min arbete och 15 minuters paus dvs vi har två timmar per tillfälle.
- Följa inflation och kostnadsutveckling
- Att höja avgiften är alltid en svår balansgång. Högre avgift kan ju leda till färre deltagare. I princip tycker jag att man ska försöka följa kostnadsutvecklingen i samhället över tid (=inflationen) men det är klart att händelser som kan kullkasta allt (ökad hyra eller liknande) måste spela in.”
- En maxersättningsgräns för att komma tillrätta med systematiskt orättvist lite betalning för samma jobb att stå modell på de mindre orterna.
På de mindre orterna har modellen ingen chans att få så mycket betalt som i Falun. (I Falun har det vid något enstaka tillfälle varit nästan 40 tecknare. Det blir 40 a´65 kr = 2600 kr, att jämföra med minimiersättning 700 kr.
Föreslår att det ska vara ett tak också för hur mycket modellen får av det som betalas. Överskottet där skulle också kunna vara en del i det som fördelas till modellerna. - Har bytet av dag påverkat till dålig uppslutning i Falun, Dalarnas museum?
”Jag funderar om söndagar fungerar lika bra som lördagar i Falun (själv misstänker jag att det kan göra skillnad).” - ”Jag funderar också om det har varit för många tillfällen, och om något mindre tillfällen gör att man får fler tecknare per gång, och minskad kostnad.”
- ”-Jag kan tycka lite synd att vi ska betala för att vi har blivit någon slags arbetsförmedlingskassa. Det förslaget att ge extra till modellerna när det inte kom tillräckligt med tecknare var för att vi hade ett överskott på kassan till siten.
Men logiken enligt mig:- – Rättvik och Smedjebacken vill gärna att vi har krokiteckning där
- – Det innebär att det inte går runt om vi ska ge upp till 1000 kr ifall det inte kommer tillräckligt med tecknare.
- – Och egentligen är det Falun som är lönsam.
- Men jag kan tycka det är synd om det belastar alla som ska teckna. Det vore mer rättvist om det belastar tecknarna där det idag inte kommer tillräckligt många. Som ett sunt liberalt marknadsekonomiskt tankesätt.
- Men jag är ok för att höja ersättning till modellen.”
- När ska man lägga ner krokin på en plats?
- ”… Och bara varannan vecka i Falun, så tillfällen blir mera värdefull. Och tycker man att modellen var bra så kan man swisha mer frivillig. Det är kanske svårt att få fler deltagare om det blir för dyrt. Ju fler som kommer, ju mer uppmärksamhet får vi som grupp. Svårt att bedöma vart gränsen går. Det hade ju varit bra med lite sponsring utifrån….”
Mina (Maricas) nya överväganden och en del motargument.
- Mer administration vid minimiersättning?
– Ja, det blir det!
Men, utan någon slags utjämning så kan den betalningsmodell vi har idag bli till ett större jobb om det påverkar modellerna negativt. Det kan bli svårt att få modeller att stå, i värsta fall inte alls.
Betalningsmodellen är som ett lotteri när det kommer till hur många tecknare som kommer. Den väcker ibland obehagliga känslor hos modellen. Jag tänker att vi vill gynna och motivera modellerna så att det känns roligt att stå modell.
-Vi (gruppen, jag) har en pågående tanke, diskussion om vad varje tecknare ska betala och om det är tillräckligt för att motivera modellen att stå oavsett om vi tillämpar en miniminivå eller inte.
Och eftersom vi (jag) tar in en 5 krona för sajten, så finns jobbet att redovisa den redan. Slutar vi ta in en 5-krona så får jag stå för sajtkostnaden. Det som tillkommer i arbete ifall vi har en miniminivå för modellerna är jobbet med att räkna ut och fördela pengarna. (Att få hjälp att betala sajten på annat sätt, utan att involvera tecknarna, skulle förstås vara fint.)
Att nu ha tagit fram lite statistik gör det möjligt att fatta ett mer välgrundat beslut om hur mycket vi behöver få in för att det ska räcka till en miniminivå till modellen. - Betalningsnivån
– Att sänka minimigränsen till 700 kronor igen låter ju som ett bra alternativ jämfört med vad timlönen för modeller ligger (200-300 kr) och med tanke på att det går jämnt ut med det 5-kronan ger. Men, eftersom en av modellerna tyckte att det var för lite, så kanske att man till en början kan sträva efter 800 kr? Kanske inte den här terminen men till hösten 2026. Vi får se om överskottet växer igen eller inte. - Följa inflation och kostnadsutveckling
-Ja, det är viktigt att ingen tecknare slutar gå pga höjningarna. Kanske räcker det med att gå tillbaka till en lägre minimigräns?
Förut har vi satt priset lite på känn, nu när jag tagit fram statistik går det att motivera pris/ersättning. Det känns också tryggare att ha en uppfattning om snittantal deltagare och att antal tecknare varierar mycket. - En maxersättningsgräns för att komma tillrätta med systematiskt orättvist lite betalning för samma jobb att stå modell på de mindre orterna.
– Det ligger en poäng i det. Hur mycket är tillräckligt för att det ändå ska kännas som jackpot för modellen när det kommer många tecknare? För det tycker jag är viktigt. Det ska kännas som att det betyder något i pengar, att det gör skillnad om det kommer 18 tecknare (á 65kr =1 170 kr) eller 38 tecknare (á 65 kr=2 470 kr). 2000 kr?
Hur ska det genomföras praktiskt? Ska modellen swisha/betala det som överstiger maxbeloppet till den ekonomiskt betrodda (den som sköter transfereringarna)? - Har bytet av dag och tid i Falun bidragit till den sämre uppslutningen under hösten 2025?
-Om man jämför hur många som kom från året 2024 med de innan förändringen.
(Ser att jag räknat fel i statistiken … det är nu ändrat. Ursäkta)
Söndagar: 2024: 10 ggr, snitt 24 tecknare
———-
Lördagar:
2023: 11 ggr, snitt 26 tecknare
2022: 6 ggr, snitt 27 tecknare (året efter pandemin)
2021 pandemi
2020 ombyggnad på museet, så vi är på andra ställen samt att pandemin startar det året.
2019: 14 ggr, snitt 18 tecknare
2018: 15 ggr, snitt 20 tecknare
Nej, det verkar inte ha påverkat men det är svårt att bedöma. Det verkar inte ha påverkat snittet. Däremot kan det ha påverkat tecknare på individnivå, var och en. Alltså att en del nu har mindre möjligheter medan andra har bättre möjligheter att vara med?
- ”Jag funderar också om det har varit för många tillfällen, och om något mindre tillfällen gör att man får fler tecknare per gång, och minskad kostnad.”
-Ja, det är svårt att veta om färre gånger ger fler tecknare. Det är svårt att utläsa något från siffrorna. Men, så här tätt, att ha kroki varje vecka flera veckor i rad har vi inte haft sedan skiftet 1900-2000-tal och då kom vi fram till att varannan vecka ger bättre uppslutning.
Jag hoppas att det går att vända trenden med en bättre spridning (ett två-veckors intervall) som vi nu i princip har i vår.
Den nedåtgående trenden kan ha att göra med vår regerings nya kulturpolitik också, sammantaget med inflation och ökad arbetslöshet som innebär att många inte bara kulturarbetare har det tufft ekonomiskt nu.
Egentligen verkar det inte vara något större problem att garantera 700 kr – det fordrar 11 tecknare som betalar 65 kronor var till modellen. Höstens dåliga snitt på museet ligger över det (16) och i Smedjebacken och Rättvik, ligger det där ganska precis. Och det lilla som ligger under bör vi kunna få in med 5-kronan.
Dock vore det fint med en lite större buffert än de 85 kronorna. Vi får se om den ökar nu på söndag 14 december, då det är säsongens sista krokitillfälle på museet. - ”-Jag kan tycka lite synd att vi ska betala för att vi har blivit någon slags arbetsförmedlingskassa. Det förslaget att ge extra till modellerna när det inte kom tillräckligt med tecknare var för att vi hade ett överskott på kassan till sajten.
logiken enligt mig:
- Rättvik och Smedjebacken vill gärna att vi har krokiteckning där.
– Det är på tecknarnas initiativ. Målet och policyn för modellteckningen är att ordna tillfällen att teckna och sprida att teckningen finns med så liten administration som möjligt. Alltså, tecknarna på museet kommer ju från hela länet så det är på tecknarnas initiativ eller genom deras uppskattning vi gör det. Det upplevs som mer rättvist, så att det inte bara är de nära Falun som gynnas. Sedan är det mer naturligt att teckna i kommunernas lokaler (än att vi skulle vara hos någon av tecknarna) – då de har anslag och uppdrag att främja kulturen.
Att teckna på fler ställen ger fler tillfällen för oss tecknare och samtidigt gynnar det modellernas utveckling när de får fler tillfällen att stå. (Även om några av dem endast vill stå i Falun, men då får de bara ett tillfälle/termin.) - Det (att ha krokiteckning på mindre ort/ färre som kommer) innebär att det inte går runt om vi ska ge upp till 1000 kr ifall det inte kommer tillräckligt med tecknare.
- Och egentligen är det Falun som är lönsam.
– som svar på b. och c.
Min ”statistik”, siffrorna jag tog fram, är antal tecknare och antal gånger i snitt. Det ger en fingervisning om var man bör ligga i priset. Men, oavsett var modellen står så finns problemet med ojämn ersättning, det lotteriartade i det. Det som påverkar modellerna negativt. Det händer i Falun på museet också.
Det har varit ett huvudbry jag inte vet hur vi ska lösa. Det är viktigt att pengarna kommer från tecknarna var och en som privatpersoner och inte från något som kan uppfattas som en förening. En utjämningspott som en av oss handhar är ett gränsfall, den får inte bli stor.
Vad jag, vi, som hållit i teckningen i Rättvik och Smedjebacken vet men som inte framgår av siffrorna är att det finns underlag för att det ska kunna komma 16 tecknare /gång även där. Eftersom det varje gång, precis som i Falun och Rättvik ofta är olika tecknare. Vid några tillfällen har det kommit fler än så.
Det finns alltså egentligen tillräckligt med tecknare för att täcka en miniminivå på 1000 kronor både i Rättvik och Smedjebacken med en fast kostnad på endast 65 kr för modell/tecknare. Det gäller bara att de kommer. (Så varför kommer inte fler tillbaka?) - ”Men jag kan tycka det är synd om det belastar alla som ska teckna. Det vore mer rättvist om det belastar tecknarna där det idag inte kommer tillräckligt många. Som ett sunt liberalt marknadsekonomiskt tankesätt.”
– Är det inte värt att betala något för valfriheten och möjligheten, att kunna gå när man vill och att ha flera modeller och platser att välja mellan?
Tecknarna i Rättvik och Smedjebacken, åker ju till Falun också och även de som bor i Falun, kan åka både till Smedjebacken och Rättvik. Det händer inte lika ofta kanske men ändå, möjligheten finns. De liksom modellerna är ju desamma men fördelade lite olika över länet. Att tecknarna på dessa två mindre orter inte alltid ska behöva resa så långt och länge är ett sätt att öka tillgängligheten till krokin.
Det kanske inte är mer rättvist att bara de runt Falun är gynnade? Dessutom med ett lägre pris?
Om man får till en fungerande modell (av aktiviteten) – så kan det kanske anordnas kroki på ändå fler ställen?
Det tecknarna får för den insamlade 5-krona till en fördelningspott är 16 tillfällen att teckna per termin, flera olika nöjda, glada och trygga modeller till ett fast (förutsägbart) mycket lågt pris. Det vill säga även modellerna får ett ”rättvist” förutsägbart minimipris.
Dessutom, blir det administrativt enklare att det är ett pris och att det är samma pris (för samma modeller) på alla ställena. - ”Men jag är ok för att höja ersättning till modellen.”
-I hur hög grad höjningen av arvodet skulle komma åt det problematiska att komma upp i en miniminivå har varit oklart för mig. Men, tack vare alla kommentarer, argument och synpunkter i den här mejltråden och genom att ha kollat siffrorna bakåt i tiden och funderat över modellsituationens förändring från en modell till flera – så tycker jag mig förstå att det är just genom en fördelningspott man kan komma åt det. Dessutom på ett administrativt enkelt sätt.
En höjning av betalning enbart till den enskilda modellen minskar gapet upp till miniminivån när det kommer färre tecknare men ökar samtidigt skillnaden ((o-) rättvisan mellan modellerna?) vid betalning från många tecknare. Den modell som får riktigt många tecknare kommer att få ännu lite mer jämfört med den som inte når upp till miniminivån. En höjning som alla betalar (precis som 5-kronan) oavsett om det är på en större eller mindre ort.
65 kronor till modellen, räcker gott till en riktigt bra ersättning även om det ”bara” kommer 16 tecknare. Det ger de där 1000 kronorna. Det som behövs är en 5-krona att fördela de gånger det kommer färre än 16 eller 11 tecknare (om vi återgår till en minimiersättning på 700 kr) och till sajten – 5-kronan skulle kunna ökas till 10 kronor.
- Rättvik och Smedjebacken vill gärna att vi har krokiteckning där.
- När ska man lägga ner krokin på en plats?
-Ja, visst är problemet med uppslutning av tecknare också platsbundet som hävdas i argument 7 och som jag framställt det i mitt inledande mejl. Jag vill bara inte knyta det till enbart pengar utan till intresse, eller vad man nu ska låta vara bestämmande. Om det i Rättvik och Smedjebacken blir mer regel än undantag att det är färre än säg, 8 tecknare? Vad gör vi då? Men, det har inte hänt än. - ”… Och bara varannan vecka i Falun, så tillfällen blir mera värdefulla. Och tycker man att modellen var bra så kan man swisha mer frivilligt. Det är kanske svårt att få fler deltagare om det blir för dyrt. Ju fler som kommer, ju mer uppmärksamhet får vi som grupp. Svårt att bedöma var gränsen går. Det hade ju varit bra med lite sponsring utifrån.”
– Ja, att ha ett större intervall, varannan vecka, tror jag betyder mycket för uppslutningen.
Sponsring utifrån kan man definitivt arbeta på och man kan lyfta att det är helt ok att swisha lite extra till modellen (eller till modellteckningen) om man vill det.
arbetsförmedlingskassa och marknadsekonomi
Nu när ordet arbetsförmedlingskassa och begreppet marknadsekonomi används i argumentationen så behöver två saker förtydligas när vi använder dem i våra funderingar runt prissättningen.
Arbetsförmedlingskassa
Det ena är att ordet arbetsförmedlingskassa associeras till de båda begreppen arbetsförmedling och arbetslöshetskassa (a-kassa).
Modellerna gör både ett arbete och det arbetet är efterfrågat av oss tecknare. Det blir efterfrågat i alldenstund vi gör programmet och modellerna viker tid för att stå. De är alltså inte arbetslösa!
Den möjlighet att använda 5-kronan till en fördelningspott för att betala dem för deras arbete samlas ihop av oss tecknare.
En arbetslöshetskassa däremot är en pott som de arbetande (i det här fallet skulle det vara modellerna) själva samlar ihop till för att dela ut av när de inte utför något arbete/ inte finns någon efterfrågan. (Att jämföra med att jag har betalat till en a-kassa varje månad i drygt 30 år.)
Marknadsekonomi
Det andra är att begreppet marknadsekonomi används i en tankevärld där genererandet och intjänandet av pengar är målet med en verksamhet, att det är pengarna, det monetära, som är vinsten. Och i det ligger också inbakat ideer om effektivitet, att med minsta möjliga arbetsinsats tjäna pengarna.
För modellteckningen är pengarna medlet, inte målet. Målet för oss i gruppen är att det blir krokitillfällen och se till att många kommer med så liten administrativ insats som möjligt. Vinsten är krokitillfällena och att tecknarna kommer.
Det handlar inte om att få in så många betalande tecknare på så få gånger som möjligt (vi kan inte vara hur många som helst runt modellen och samtidigt kunna se bra och ha utrymme att teckna.)
Vi behöver få tillräckligt många att komma till varje tillfälle.
Prissättningsmodellen syftar till att …
Tecknare ska ha råd att gå ofta och modellen ska ha bra betalt.
Prissättningsmodellen är ett uttryck för, ska hjälpa till att nå, är ett medel för modellteckningens mål.
Idén är att fördela ersättningen till modellen mellan oss tecknare för att ge råd att gå och teckna modell ofta. Även för den som inte har så mycket pengar att röra sig med.
I praktiken innebär det att hitta en balans mellan en tillräckligt liten kostnad för att ge tecknare råd att gå ofta, lagom många tecknare och en hög ersättning till modellen. En hög ersättning hoppas jag även bidrar till att höja statusen på modellandet och gör det attraktivt att stå.
En höjning av modellens status hoppas jag bland annat kan leda till att vi får många modeller som vill stå och överlag ett gott rykte. Ryktet blir ett sätt att marknadsföra oss och förhoppningsvis hjälper det till med att även få tillräckligt många tecknare. På så sätt vinner både tecknare och modell på det.
Kanhända att det också gör att det blir lättare för oss att få tillgång till både lokal och marknadsföring.
Prissättningen är enhetlig och förutsägbar,
Alltså, alla betalar lika mycket. Det gör det inte bara enkelt att administrera, det upplevs förmodligen rättvist också sinsemellan tecknare och även gentemot modellerna – och ger inte anledning till några fördelningsdiskussioner som en varierad prissättning skulle kunna göra. (Vi har testat det en gång – vilket var tidsödande och gav åtminstone mig lite vaga olustkänslor. Inte det minne eller de känslor jag vill att någon ska förknippa med krokin.)
Ett inte bara enhetligt pris utan också att det är bestämt i förväg är vad vilken köpare som helst vill av vad det än är – så även här.
Valfriheten och möjligheten, att kunna gå när man vill och flera modeller och platser …
… utan att behöva anmäla sig i förväg och inte behöva betala för de gånger man inte vill gå och teckna (Vilket man får göra om man anmäler sig till en kurs med ett antal fasta tillfällen.)
Att ha den möjligheten, friheten kanske är något man kan tänka sig att vara villig att betala något lite med, genom att bidra med en liten slant till en fördelningspott som garanterar modellerna en miniminivå. Det finns de som sällan går men som vill ha möjligheten att gå och även ge andra den möjligheten.
Idagsläget får tecknare för den extra 5-kronan som betalas 32 tillfällen, 10-8 modeller och 3 platser att välja mellan under ett år.
Miniminivån som ett medel att fördela modellerna mellan orterna.
Utjämningspotten gör det rimligt för modellen att stå även på de platser det oftare är sämre uppslutning. Att jämna ut förutsättningarna något. Förutom att sannolikheten är att ersättningen bara blir upp till miniminivån så tillkommer också för de flesta modellerna restid på 2 timmar och för de som har egen bil även resekostnader. De flesta modellerna bor i eller nära Falun och de väljer ju var de vill stå. I nuläget är Falun populärast.
Vi använder alltså prissättningen och pengarna som ett medel för att få fler modeller att vilja stå även på andra orter än den de bor på.
Ska varje plats och tillfälle bära sig? För vem?
Tankefiguren ”att det ska bära sig” syftar oftast på att få in tillräckligt med pengar för att kunna betala kostnader i samband med en aktivitet/verksamhet.
För vem ska det bära sig? För modellen, lokalens ägare*, tecknarna**? I pengar? I tid? …
Den här betalningsmodellen riktar in sig på att det ska bära sig för modellen, och om en fördelningspott införs, att den räcker till de tillfällen då det kommer för få tecknare.
Att det bär sig för modellen, är som jag skrev inledningsvis, i alla tecknares intresse.
Är det platsen som bär sig? I min framställning (statistiken) så syns det att det i snitt är ett överskott (till 5-kronorspotten) i Falun som täcker underskottet i Rättvik och Smedjebacken. Det är sant, men det är ett genomsnitt. I praktiken finns den skillnaden i Falun också. Även i Falun kan det komma väldigt få tecknare och den modell som då står (av de mellan 4-10 modeller som avlöser varandra) har lika mycket otur som den modell som står på orter som brukar ha sämre uppslutning.
Om argumentet att varje plats eller tillfälle ska bära sig hårddras kan det innebära att priset ska ändras varje gång efter hur många som kommer, eller att teckningen ställs in. Att ha föranmälan var gång eller lägga upp det som en kurs är också ett sätt att garantera pengar in. Oavsett vilket sätt man väljer innebär det mycket mer administrativt arbete för oss i gruppen som ordnar modell och sprider informationen.
Ryckighet och osäkerhet om pris, tid, plats och om det blir av alls kan få tecknare att tveka att komma, välja bort det eller råka missa det.
Att ha teckningen för samma pris och på samma plats och tid gör att det inte fordras ett aktivt beslut var gång och ökar sannolikheten för att tecknandet kan bli en vana.
Att inte behöva anmäla sig innan gör det betydligt enklare att administrera och gör det friare för tecknarna – men innebär att ersättningen till modellen blir oförutsägbar.
Det är ju skillnaden i hur många som kommer var gång som skapar orättvisan och det lotteriartade i modellernas ersättning.
Utskicket med nytt förslag –2025 12 17
Hej! Vilket förslag blir bäst? Nu har jag räknat lite till. Innan jag kontaktar modellerna för att förankra en sänkning av garantipris och om det kommer att påverka om de vill stå, så behöver jag höra från dig, er vilket av dessa förslag du kan ställa dig bakom, kanske till och med tycka är bra.
Tre villkor/önskemål har ställts i samband garantinivå i förslag 3 och 4.
a. en lägsta nivå och en högsta nivå. Går till rent praktiskt att jag Marica skickar det som saknas (från potten) för att komma upp i en lägsta nivå och modellen skickar till mig, Marica det som går över en högsta nivå.
b. att tecknarens totala pris är densamma oavsett ort. En utjämning av skillnaden som uppstår genom att en lokalkostnad på 30kr/tecknare tillkommer för lokal i Falun.
d.samma pris till modellen oavsett ort.
c. lägsta garantinivå 800 kr och maxnivå 1500 kr.
d. sajtens kostnad och täckning redovisas separat från modellkostnad och täckning.
e. max 100 kr för tecknaren att betala
Här är de förslag vi fått fram.
- Oförändrat pris 70 kr och en återgång till ingen garantinivå.
Överskott ca 600-1000 kr/år - a. Oförändrat pris 70 kr men en garantinivå på 700 kr.
Går jämnt ut vid 10 tecknare för modell och 7 tecknare för sajt
överskott ca 600-1000 kr/år att använda för att fylla på upp till garantinivå.
b. Oförändrat pris 70 kr men en garantinivå på 800 kr.
Går jämnt ut vid 12 tecknare för modell och 7 tecknare för sajt.
överskott ca 600-1000 kr/år att använda för att fylla på upp till garantinivå.
(tillägg 2026 02 26: I förslag 1 och 2 ovan, underförstår jag med oförändrad prisnivå endast vara för modell och sajt. De 30 kr för lokal i Falun är inte medräknade.) - Oförändrat totalpris 100 kr på Dalarnas museum. Samma pris 65 kr till modell på alla orter.
Totalpris höjs till 80 kr i Smedjebacken och Rättvik genom att pott-pengen 5 kr höjs till 15 kr. Garantinivå på 700 kr.
Går jämnt ut vid 10 tecknare för modell och 5 resp 7 tecknare för sajt
överskott i pott kan ge ca 2000 kr/år att använda för att fylla på upp till garantinivå. - Oförändrat totalpris 100 kr på Dalarnas museum. Samma pris 65 kr till modell på alla orter.
Totalpris höjs till 80 kr i Smedjebacken och Rättvik genom att pott-pengen 5 kr höjs till 15 kr. Garantinivå på 800 kr.
Går jämnt ut vid 12 tecknare för modell och 5 resp 7 tecknare för sajt.
överskott i pott kan ge ca 2000 kr/år att använda för att fylla på upp till garantinivå. - Om vi endast är i Falun med oförändrat totalpris 100 kr och 16 tillfällen/år. En garantinivå för modellerna på 800 kr.
Då går det jämnt ut vid 12 tecknare för modell och 15 för sajt.
Överskott i pott kan ge ca 80 kr/år. Alltså, kommer vi inte att ha pengar i potten till de gånger det kommer färre än 12 tecknare.
Jag har inte tagit med det som kommer in över maxnivån till potten i förslagen, det får du, ni vi tänka oss …
(I utskicket till gruppen låg här en länk till googledoc. Dokumentet med statistik och testprismodell)
Att kunna garantera modellerna en minimiersättning utan att någon ska behöva gå in och stå som garant med pengar man inte har, har legat länge som en olöst fråga för mig.
Att jag, vi, M.I. kom på att den insamlade 5-kronan kunde ge ett överskott var en slump som jag tycker är lyckosam. Att det alltså inte behövs några stora summor och att vi på ett enkelt sätt (utan stora administrativa insatser eller stora summor) kan justera den orättvisa och eller osäkerhet som modellerna påtalat då de alltför många gånger i rad råkat att bara få tillfällen när det är få tecknare samtidigt som vi behåller möjligheten för modellen att ha fått jackpot när riktigt många kommer.
Vi kan med en gång också arbeta på att skaffa extern-finansiering till både potten och kanske också få någon att härbärgera sajten kostnadsfritt för oss?
Det är ju också fritt att swisha modellen och även modellteckningen lite extra om man vill. Hur man nu ska säga det utan att framstå alltför tiggig.
Potten vill jag dessutom ska kunna användas till andra tjänster som utlån av prylar och dylikt för att kunna anordna modellteckningen.
Det behövs inte så många fler tecknare i snitt för att få det att gå runt. Kanske det till och med går att sänka priset!
Jag skickar om statistikfilen då jag upptäckt att jag räknat på 2400 kr i sajtkostnad.
Men hälsning från Marica i julstöket och jag hoppas att ni tycker det här är busenkelt att förstå och ta ett bra beslut om.
Svar på utskick
Endast två svar: Alternativ 4.
*lokal har museet bistått med innanför ramen av sin kulturverksamhet som till stora delar finanserias av regionen. (Fr.o.m. 2024 får vi betala 30kr/person och gång). Likadant bistår Smedjebacken och Rättviks kommuner med lokal inom sina respektive kulturverksamheter.
**professionella konstnärer kan dra av kostnaden för kroki och modellteckningen i sin deklaration. (Enligt en av de professionella tecknarna är det avdragsgillt.)
Lämna ett svar