krokiblogg 2022 03 12 marica

36 tecknare kom! Nej, 37! Glömde räkna mig själv.

Efter två år så har teckningen kommit igång igen! Underbart! En proffsig modell som hälsar oss välkomna, en koncentrerad tystnad medan pennor och kol fräser mot pappren, prasslandet av blad och sorlandet i pausen. Härligt att återse gamla tecknare (nu menar jag inte åldern!) och se de nya som letat sig hit!

Att sitta med kolet i högsta hugg igen, alla intentioner som trängs med infall och det som råkar bli. Insåg att jag har verkliga problem med proportionerna – det kanske jag alltid haft? Börjar teckna modest och samlat men modellen ville inte hålla sig på pappret, än växer den ena delen hit och den andra dit eller så går jag vilse i skuggor och ljusspel och fastnar där. Eller var det en vridande rörelse eller en zigzagformig bestämd linje som letar sig från fötter över korslagda armar upp till en par vinklade ögonbryn, eller var det den vågformiga oändligt utsträckta linjen mellan händernas fingerspetsar? Allt på en gång. Allt eller inget – allt och inget.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.