Fem, 5 tecknare kom. Catrinella stod modell!
Det är jättefint väder ute, sista gången för våren som vi har kroki.
Vi ställde podiet längs långväggen. Modellen hade pratat med förra modellen och ville testa att ha stöd mot väggen. Visserligen är det lite mörkare på den platsen i rummet, men det blir mycket av de lätta skuggningar som modellerar fram kroppens form, dess volymer.
Ja, jag försökte även idag kombinera två material, tusch och kol och för att inte förstöra tuschpennan så måste jag ju teckna med den först … med följd att det bara blev, tusch (för att kunna precisera vissa små detaljer eller skarpa linjer). Skuggorna som jag egentligen såg och var så sugen på att teckna, och därför blev så medveten om att jag ”inte” skulle teckna med tuschen – kom nästan aldrig och absolut inte fullständigt ner på pappret. Ja, ja.
När jag väl tänkte att nu struntar jag i tuschpennan, var det som om jag glömt bort hur jag ska göra för att teckna med kolet – märkligt.
Vi visade och delade med till varandra i pausen och jag fick med mig en kroki till höstens affisch, det är ju min tur att välja! Jag är mycket nöjd med mitt val!
Vi pratade lite om rörlighet, att få liv i krokin och att modellen inte alltid behöver stå helt still, utan också kan röra sig. Vi pratade lite mer om det när fi fikade (på Gôtterian) efteråt hur en ”perfekt” modellstudie kan se helt livlös ut. Jag kom och tänka på målningen ”I modellmakarens verkstad” av och att traditionen bland konststuderande att teckna av statyer av människor – visserligen skulpterade av mästare men ändå – inte levande människor.
Försöker leta upp oljemålningen I modellmakarens atelje (eller om det var verkstad … men jag hittar den inte på nätet.) Ska leta lite mer
Lämna ett svar