12 tecknare. Vi är tillbaka på museet. Jag har varit okoncentrerad i flera dagar och tecknandet kanske kan hjälpa till med att samla mig.
Kol, jag börjar med kol på vitt papper. Hur var det nu, kroppar i dimma dvs inga skarpa konturer… nej, ta fram djup och volym, eller nej, förenkla de stora skuggorna ändå fastnar jag i de små nyanserna. Ta med rummet, nej, riktningar, nu såg jag en svalas silhuett i skuggorna, så vackert. Former som fångar.
Var det inte så att jag skulle försöka teckna smått, med precision och skraffering, pröva Linus format? Jag väntar till efter pausen i alla fall, det är bara en ställning kvar innan.
Efter pausen, mörk blyerts Toison d’or 1900 8B. Precision men schatteringen blir kornigare då papprets gräng kommer fram, mycket fötter och händer. Där fick jag ialla fall till en komposition som fungerar.
Lite eftersnack, jag är mest upptagen med att fundera på att höra om fler skulle vilja ha lite inspirationsföreläsning innan krokin, kanske under temat ”Hur vi ser på våra kroppar, om kroppslighet”; om vem de skulle vilja lyssna på.
Vi kanske kan söka medel för att få en föreläsare. Flera namn föreslogs och kommenterades …
Skannar in mina krokier. Kommer på – igen – att blyertsteckningarna är mycket svårare att återge, papprets gräng kommer fram för mycket. De blir grova. Svärtan blir till en gråhet som ser väldigt tunn ut. Kolteckningarna är enklare att få att likna originalen.
Lämna ett svar