Ja, succé skulle man väl kunna säga att det blev för samarrangemanget av Krokikursen och utställningen av tecknarnas krokier ”med kroppen som referens”. Det som Saga och Anna ordnat på kulturhuset tio14 och där vi fått vara med på ett hörn.
45-50 tecknare dök upp till krokikursen och de var i god tid, en del 45 min innan, de cirklade väl runt och tittade på utställningen innan, liksom vi senare gjorde i pauserna mellan krokipassen. (Vi skulle väl lagt vernissagen innan och inte efter – så här i efterklokhet.)
Jag kom ca 10 minuter innan krokin skulle börja och då hade alla samlats runt insläppet! Rum 201, ”blackbox” blev knökfullt. Jag stod därför över första passet … men det fanns en stol(pall) ledig i andra passet så sedan var även jag med.
Saga började genast se om klubbscenen som är större finns ledig till de senare tillfällena – endast till de senaste tillfället, 28 april var den ledig. Nästa gång blir det i Rum 201 igen – blackboxen.
Det var ett väldigt bra ljus på modellen, volymer framträdde, hela skalan mellan ljust och mörkt var dels vid, alltså väldigt ljus som sedan djupnade över hela gråskalan till väldigt svart och dessutom väldefinierad. Hoppas att det kan vara lika bra ljus på klubbscenen.
Sedan är det skönt att kunna sitta runt modellen i samma plan. Fast i de bakre raderna fick de stå, eller sitta högt och där framme sitta på golvet. Påminde mig om krokin när jag gick och läste i Uppsala. Då var vi i en källare och vi satt hopträngda runt modellen, jag satt ofta på golvet.
Handledningen var lätt och samtidigt handfast – balansgången att handleda utan att skapa låsningar klarade L. Boholm av galant och en av dem jag talade med efteråt berättade att hon nu med hjälp av tipsen faktiskt gav sig i kast med poser som hon annars brukar ge upp inför. (Det kanske är därför hon inte är med så ofta på museet?)
Till vernissagen som började 45 minuter efter krokikursen så hade vi nästan hunnit få upp de nya alster som 2 av tecknarna på krokikursen bidrog med. Många tecknare stannade inte kvar, de hade ju redan sett utställningen men några nya besökare kom ändå – vi kanske var mellan tjugo – trettio personer ialla fall.
Naturligtvis ska det vara tal, Marco I. hade gjort ett bildspel, en animering där man kan följa hur 6 krokier kommer till, tack till arrangörer och deltagare och vi hade också någon som fyllde år och firade en del av sin födelsedag med oss, som vi hurrade för.
Sedan kunde samtal om kroki och modelltecknande fortsätta …
L. berättade att hon blivit hjälpt av det för att bli mer undersökande i sitt tecknande och övriga skapande. Kanske det är så, att genom undersökandet så hittar man fram till det som är intressant och kanske ”nytt” och att det visar sig i teckningen eller målningen eller vilka medier man nu använder sig av.
För mig var det ovant att ha någon som talar om vad jag ska titta efter och vilka hjälplinjer jag ska teckna ut, det kolliderade med mitt driv, vilja eller håg – jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det – men det fick mig att tveka och tecknandet blev lite planlöst. …
Det gjorde det där drivet tydligt i alla fall … och det fick mig att tänka på T. som länge ville att jag skulle ”lära” honom och jag menade att han inte kan gå över någon annans blick – utan måste hitta sin egen. En dag kom han till mig och sade att han förstod vad jag menade.
Kanske att det där drivet, har utvecklats och blivit tydligare genom att jag försöker lägga märke till det, minnas det och formulera det i ord i alla krokibloggar jag skrivit de senaste åren.
Det var nog första gången någon handledde mig under själva tecknandet … eller så länge sedan att jag glömt hur det var. Att få en bit teori inför att teckna, alltså innan eller kritik – respons, är vad jag minns från den undervisning jag fått och även att läraren, går runt och ger tips eller uppmärksammar var och en individuellt när de ser något att uppmärksamma, om någon fastnat eller vill dryfta något.
Frågan är om den undersökande hållningen som L. hittat med hjälp av handledning likt L. Boholms ligger i det där planlösa? Förutsättningslöst? Hur det jag här kallat drivet, viljan (hågen?) förhåller sig till det?
Lämna ett svar