12 tecknare kom!
Innan – försöker minnas hur det såg ut i lokalen, vad behöver vi ta med? Det är mer än två år sedan jag var med i Rättvik sist – innan pandemin. Vi var där bara ett par gånger. Försöker få tag i modellerna som stått för att höra om de saknade något. Tänker på det i flera veckor.
Några dagar innan det är dags, blir jag varse att teckningen dessutom kommer att hamna mitt i Rättviksmarknad! I bokstavlig mening. Hur ska det gå? Köer in, fullt på parkeringarna, knökfullt med folk!
Jo, det går bra! Jag finner mig och mejlar kulturansvariga i Rättvik om tips, ser till att ha tidsmarginal så det går bra även om det skulle varit önskvärt att vi kunnat komma fram tio minuter tidigare.
Modellen, tycker det är längesedan hon stod sist och är lite nervös, men jag vet ju att hon kommer att leverera utmärkt, som vanligt! Det gör hon.
När jag sitter där och letar bland skuggor och linjer att mitt seende liksom är anpassat till varje modell, det som jag tycker är unikt sitter så att säga inte bara i modellens uttryck utan det är också min blick som letar upp och tar fasta på just det där jag tycker är utmärkande, speciellt, förklarande eller vad man nu ska kalla det eller vad det nu är jag egentligen gör. (För att se krokierna från detta tillfälle har jag lagt upp några av dem i galleriet också.) Bland annat tänker jag på hur mycket information och hur exakt behöver den vara för att jag ändå ska kunna läsa in modellens kroppslighet i bilderna?
