topp
Det är klart att det här inlägget skulle gjorts innan vår utställnings, visnings och försäljningsvecka i Rättvik. Så istället för en uppmaning att komma och hälsa på oss där och se vad vi visar, så blir det en rapport av hur det gick.
Det var kul, det var en jämn ström av besökare från hela Sverige, Norden, ja Europa. Så Britta fick tala lite franska och vi båda engelska … min skoltyska är mycket rudimentär, men jag gjorde några ansatser. Vi red på det goda rykte som Hemslöjden och Handslaget har. Dessutom ligger det lilla timrade huset vi var i väldigt centralt, nära glasskiosk, gatukök med sittplatser på en gräsplätt precis utanför oss.
Jag tecknade porträtt – ja, på krokimanér, skisser, det är roligt. Det gick rätt bra att koncentrera sig i hörnan vi gjort i ordning.
Så vad har det här med kroki och modellteckning att göra förutom att jag skissade några porträtt? … hoppa förbi galleriet genom att klicka här ..
Vattnets rörelser
Vattnets rörelser fascinerar mig – en genomskinlighet som kan anta så olika former och reflektera alla färger runt oss, vattnet och jag som ser på det. Det kan släppa igenom färger och former från botten och det bottenlösa och bryta ljuset på olika sätt och samtidigt kan jag som ser, ändå förstå det som en yta och en kropp med form, trots att formerna och färgerna hela tiden förändrar sig.
Det har vissa likheter med att teckna, försöka fånga det rörliga hos en människa i en kroki, ett porträtt. Att fånga den där rörelsen då personligheten visar sig. Även formerna på en människas hud förändrar sig hela tiden.
Vi pratade om det, några besökare och jag, om att vi inte uppfattar varandra som stillbilder, som frusna foton. Vi kan känna igen en människa på håll, långt före ansiktet går att urskilja. Det är sättet hen rör sig på och som också ansiktet sedan rör sig på – ansikte och kropp hänger ju ihop – utseendet och personligheten visar sig genom dem.
Vattnets hållningar – (The attitudes of water)
Dels har jag målningarna som är gjorda på plats, när jag i stunden och ögonblicket försöker fånga vattnets rörelse och dels har jag målningarna som sedan är gjorda i ateljen. När jag målar i ateljen söker jag nog essenserna bland vattnets alla rörelser, att göra vissa ”hållningar” hos det tydligt. Vid stilla bris, efterdyningar, slag mot stranden, svallvågen, fånga det som gör att jag tycker om att titta på en vattenyta. På sätt och vis gör jag alltså samma sak som när jag står ute och målar i stunden, fast arbetet i ateljen är mer retrospektivt. … och jag har ingen förebild att titta på, färgerna och formerna har jag inte längre framför mig.
Det jag gör påminner mig om en övning inom ”Rörelseanalys” (movement analysis) som skådespelare gör i sin utbildning. Förra året hade jag turen att få lov att vara med och teckna av deltagarna vid en sådan övning.
Norman Taylor som undervisar i rörelseanalys. (Även denna länk, observera att den går till en annan sajt ASLÖG Norman Taylor som undervisar i rörelseanalys,) låter sina elever gestalta olika teman och deras uppgift är att så att säga hitta sitt sätt att röra sig så att jag som ser på, som publik, åskådare ”tydligt kan se” vad de känner och gör. Där fanns, finns, en förhoppning om att jag som åskådare och tecknare skulle bli ett kvitto på hur tydliga deltagarna faktiskt lyckas bli … att det skulle visa sig i mina krokier.
Det finns moment eller ögonblick i rörelsen som så att säga förklarar eller är särskilt tydliga (översatt till ett språkligt sammanhang och med en aristotelisk och José-Ramirizk grund, (obs! länken går till annan sajt, Skepnader) så motsvarar det den metaforiska förtätningen i en metonymisk förskjutning (tänkandets rörelse som utgår från kroppen (det kända) för att förstå det okända genom att lägga kroppens raster (liknelse) över ”det andra” okända=den metonymiska förskjutningen) – men i skådespelarnas övning är det kroppens rörelse och dess uttryck som hittar en särskild hållning som är förtätningen) och som kallas attityder/hållningar ”attitudes”. I övningen lär sig skådespelarna att bli medvetna om den för att kunna hitta dit och även utveckla den.
(Övningen de gjorde var att gestalta ”Flykten”.)
Lämna ett svar